Julstress eller julmys?

Några veckor kvar till jul. Känner du dig fylld av stress eller förväntan? Insnärjd i att-göra-listor istället för i julglitter och röda band?
Publicerad av Camilla Emring på 2017-12-10 00:00:00

Tre enkla tips när det bara blir för mycket.

Stanna upp

När vi känner stress har vi en tendens att springa fortare för att hinna mer. Vi tar snabbare steg och andas med kortare andetag. Vi blir fokuserade. Lika fokuserade som våra förfäder när de mötte en sabeltandad tiger i bushen. Deras liv stod på spel. Men vårt gör det inte. Vi kommer knappast att dö om vi inte hinner med alla saker på att-göra-listan. Även om det känns så.

Det är bra att vara fokuserad när det är mycket att göra men problemet är att när vi hela tiden springer rakt fram för att döda tigrar, imaginära eller verkliga, tar vi oss inte tid att tänka efter och prioritera. Vi missar möjligheten att överväga vad som är viktigast och det mest rätta att göra för stunden. Vi blir ineffektiva i vår iver att ha ihjäl så många tigrar som möjligt.

Om vi istället stannar upp, lugnar ned andningen samt avsätter tid för eftertanke och planering kommer vi längre och få mer gjort än om vi springer på varenda tiger. Jag vet, det är svårt. Det är emot vår natur. De är svårt att stanna upp med en skock flåsande tigrar i hasorna. Men om vi vill vara smarta och effektiva behöver vi göra just detta.

Ta bort

När vi sätter oss ner för att planera börjar vi med att bestämma en tidshorisont för vår planering. Det kan vara fram till semesterns början, årets slut eller nästa månadsskifte. Vi använder den tidshorisont som känns rimlig för stunden. Därefter börjar vi lista allt det som vi upplever att vi behöver göra inom ramen för denna tidshorisont. Vi dumpar allt det som vi har i vårt huvud och som medför stress. Bara genom att få ned detta på ett papper gör att lugnet återvänder. Det är oftast det som vi inte har kontroll över som ger oss mest stress.

När vi har fått ner alla saker på ett papper eller i ett dokument börjar vi sortera vår lista i två högar: ”måste” och ”kan vänta”. Och här är vi skoningslösa. Det som kan vänta till efter vår bestämda tidshorisont ska hamna i högen ”kan vänta” och när vi har gjort den första genomgången tar vi vår ”måste-hög” och går igenom den igen. Vi söker efter om det möjligtvis finns fler ”kan-vänta-saker” som döljer sig i ”måste-högen”.

När vi slutligen bara har kvar ”måsten” i vår ”måste-hög” börjar vi sortera efter ”jag”  och ”någon annan”. Här börjar vi fråga oss om vi kan be någon annan göra några av de saker som måste göras. Om så är fallet hamnar de i högen ”någon annan” med en medföljande notering om vem.

Nu när vi har tagit bort alla saker som kan vänta eller som kan lämnas till någon annan börjar vi planera i vår ”måste-hög”. Vi planerar vad som ska göras först och vad som ska följa därefter.

Inget nytt

Vi bestämmer oss också för att vi inte ska ta på oss något nytt inom den givna tidshorisonten. Vi ska säga nej till förfrågningar som kommer att ta vår tid i anspråk vem det än är som kommer att fråga oss. Vi ska säga nej till nya projekt hur lockande de än må vara. Vi ska säga nej till nya erbjudanden hur smickrande de än är. Vi ska säga nej. Det är vårt löfte till oss själva.

 

Källa: www.blimeradu.se